Dagbok©mb

År 2000.

3 maj. Arbetar som vanligt. Allt rullar på men jag känner oftare än vanligt att hjärtat "far upp i halsgropen". Jag brukar ha extraslag då och då men inte alls med den frekvens som idag. Bryr mej inte om det.

4 maj. Utvecklingsdag. Lugnt och behagligt. Ingen stress och det är egentligen bara skönt att få sitta ner och ta det lugnt en dag. Men så börjar extraslagen komma tillbaka och fram på eftermiddagen har jag ett rejält tryck i bröstet och ut i ryggen. Jag tar fortfarande ingen notis om det men när jag kör hem börjar jag fundera över vad jag sysslar med egentligen. Jag är alltså sjuksköterska och om jag hade varit min egen patient hade jag genast skickat mej till sjukhuset. Jag beslutar mej för att åka hem, äta lite och sedan åka upp. Väl hemkommen kommer jag på den geniala lösningen, att det beror på att jag druckit för mycket kaffe och för lite vatten under dagen. Dricker ordentligt och efter en stund är alla symtom borta. Bra.

5 maj. Mår utmäkt men på väg till jobbet kommer trycket i bröstet tillbaka. Så småningom tar vi EKG och blodtryck. EKG u.a. men blodtrycket ordentligt förhöjt. Jag konstaterar lugnt att, jaha, det är stress och jobbar vidare. På kvällen när jag ska gå hem tycker en av läkarna att jag borde åka till sjukhuset om jag inte blir bättre. Jag lovar men, trots att jag knappt orkar ta mej uppför trapporna, blir det inte så.

8 maj. Under lördagen och söndagen är allt lugnt och jag tror naturligtvis att det varit en tillfällighet. Jag mår alltså fortfarande bra men på väg till arbetet på måndagen kommer allt tillbaka igen.
Vi tar på nytt EKG och blodtryck och det är som i fredags. Jag orkar plötsligt inte mer utan bryter ihop, gråter och känner mej plötsligt jättetrött. Jag blir rådd att beställa tid hos min doktor och sedan gå hem och vila mej. Jag gör så. Tar en tur på stranden för att koppla av men det ska visa sej att så enkelt var det inte.
Så gick en vecka full av aktivitet. Jag var ju uppe i högt varv och fortsatte så. Cyklade (!) för att handla vilket jag väl inte gjort på ett helt år men nu skulle konditionen tränas upp! Hela tiden hade jag tryck i bröstet och hjärtat bankade på som bara den.
Jag gjorde en lista över mina symtom och blev förskräckt.

Hur gick det sedan?

12 maj. Läkarbesök med sjukskrivning som följd.

2001.15 maj. Fortfarande sjukskriven.

2002. 1 maj. Förtidspension.

2003. Livet rullar på med allt det innebär. Jag mår ganska bra men är fortfarande väldigt stresskänslig. Jag går lätt upp i varv och har svårt att "landa". Sömnen är dålig, Jag tror att jag får leva med detta  och försöka lära mej att kapa topparna innan det går för långt.

Jag tycker mej märka att vänner och kollegor som insjuknt efter mej fått mer terapi och hjälp att komma tillbaka till både arbete och liv och det är ju positivt.