EGYPTEN
Mars 2000.
©mb

Vår resa gick från Malmö, Sturup till Hurghada i Egypten.

Vilket kaos och vilket folkliv i ankomsthallen. Efter mycket pappersexercis och så lång väntan på bagaget, att jag nästan trodde att det inte kommit fram, kunde vi äntligen bege oss till bussen. Dit kånkade vi bagaget på en grusväg med tjänstvilliga egyptier hängande efter oss i klungor. Varmt var det, tyckte vi då i alla fall.
Det tog inte många minuter för bussen att ta sej till hotellet, Grand Hotel, och det såg verkligen tjusigt ut. Då kände vi också att det inte var särskilt varmt och att det blåste friskt. Klockan hade blivit rätt mycket och vi var så trötta att vi inte orkade leta upp någon restaurang den kvällen utan det fick bli en liten nattfösare på rummet och tidig nattning.

Vi började nästa dag med att rekognosera lite på hotellet och i den närmaste omgivningen. Hotellet visade sig vara en stor anläggning med flera restauranger och barer. Vid både frukost och middag serverades stora bufféer.
Det blåste friskt varje dag. Det fanns gott om solskydd på stranden men de var upptagna och markerade redan tidigt på morgonen. Efter några timmar på stranden hade man sand både mellan tårna och tänderna.

Första dagen blev min reskompis förkyld och det tog bara ett par dagar för mej att få min första rejäla luftvägsinfektion på 10 år. Typiskt. Detta satte ju käppar i hjulet för planeringen av vår fortsatta semester. Vi hade tänkt hinna med både Kairo och Luxor men tyvärr gick inte det.

Efter att ha inhandlat Strepsils och näsdroppar på det lokala apoteket begav vi oss på kvällen till en fest en bit utanfor staden. Man kan säga att det var Egyptens svar på Spaniens grisfest fast mycket bättre.

Det var en anläggning á la Tusen och en natt. Här fanns allt både kultur och krimskrams i en skön blandning.
Vi bjöds först på en inhemsk 5- rätters måltid avbruten då och då av sång- och dansinslag.

Efter det gick vi gå ut i den egyptiska natten för att se en spektakulär show. Den bestod först av ett spel som visade delar av Egyptens historia, dramatiska scener med mycket ljud och ljuseffekter. Sedan fick vi se en ryttaruppvisning med arabiska små hästar. Visst var det vackert med stjärnor och måne mot en mörkblå natthimmel som sammet, men kallt, riktigt kallt.
Som väl var fick vi sedan gå inomhus till något som såg ut som ett jättestort beduintält och här blev det mer sång, magdans och annan show med egyptiska artister.

Det var bra, riktigt bra faktiskt. Vi var hemma vid midnatt och då var jag så trött att jag knappt orkade gå till hotellrummet.

Maten på hotellet var god och riklig och vid varje middagsbuffé åt vi så vi höll på att spricka och vi var mer än mätta när vi kom till efterrätten med alla goda tårtor, puddingar och frukt men vi måste ju smaka i alla fall.

En kväll bråkade jag med servitören när vi ätit middag. Han ville inte ta en 1-pundsedel eftersom den var bränd i ena kanten. Han hämtade hovmästaren som försökte förklara men när jag berättade att samme servitör givit oss för lite tillbaka dagen före blev det snabbt tyst. Egentlligen var det inget att bråka om men jag tycker inte om att bli lurad. Undrar vad som hände sedan men den killen såg vi inte mer och jag fick lite dåligt samvete.

Eftersom det blåste varje dag och vattnet var riktigt kall blev det mest solbad, promenader i den stora, vackra hotellträdgården och utmed stranden.

Vi åkte en Citytour som inte var så bra kanske men alltid lär man sej något nytt. Hurghada är ingen vacker stad. All grönska är planterad.Mest sand, sten och smuts men allt har sin tjusning.

Bussen tog oss till en utsiktspunkt och visst var det en ganska vacker vy över Rödahavskusten med grönt vatten och båtar av alla storlekar. Det var sightseeing á la american way dvs snabbtitt.

Sedan gick färden till den gamla stadsdelen med sina basarer och brokiga folkliv. Vi besökte bl.a. en papyrusfabrik eller snarare affär där vi fick lära oss lite om tillverkning och att skilja på falsk och äkta papyrus.

Nästa stopp var vid en Coffeeshop. Här fick vi dricka hibiskusté och pröva på att röka vattenpipa. Eftersom jag bestämt redan hemma att jag skulle testa detta kände jag mej tvungen att anmäla mitt intresse fastän ingen annan vågade eller ville. Det smakade äpple och innehöll inte nikotin, sa de i alla fall. Det var ganska gott eller kanske inte……….. Spännande var det och jag tror att det kan vara väldigt avkopplande att sitta där och bubbla.

Hibiskustéet var vackert klarrött, syrligt och jättegott.

Man såg väldigt få egyptiska kvinnor och de man fick syn på visade bara ögonen. Det är så, att i Hurghada finns det mest säsongsarbetare vars kvinnor bor kvar hemma i t ex Kairo. De få som bor här i Hurghada tillbringar sin mesta tid i hemmet.

Vidare till AKA, som är Hurghadas största tax-freebutik. Alkohol får inte säljas i vanliga affärer eftersom Egypten är ett muhammedanskt land. Detta kringgår man genom att sälja i dessa s.k. AKA-butiker. Handla där får man bara göra inom 24 timmar efter inresa men detta löser man genom att hotellen "bussar" sina gäster dit ett par gånger i veckan. Man får bara handla om man åker med dessa bussar fast hur dom kollar det vet jag inte.

Här inne finns massor av varor man kan handla men allt är dyrt utom spriten. Det lär vara väldigt omständigt att handla flytande varor. Vi försökte inte ens.
Vi gick ut och satte oss på trappan och såg en vacker solnedgång över halvfärdiga hus, ackompanjerad av bilhorn, trafikbuller och hojtande människor.
Jag fick en massa myggbett där i skymningen. Då hade jag inte en tanke på de små krypen men dagen efter kunde jag konstatera resultatet. Vi inhandlade genast myggmedel. Bättre sent än aldrig.

Så var det dags för 2-dagarsturen till Luxor.
Vi gav oss av i gryningen för att ansluta oss till en konvoj utanför Hurghada. Konvojerna består av 30-40 fordon och avgår på bestämda tider. Detta gör man av säkerhetsskäl.
Till Luxor tar det 3,5 timmar genom Röda havets berg, öken och senare utmed en bevattningskanal som utgår från Nilen.
Först var det mest bara sand och torr, låg växtlighet men snart blev det bergigare där vägen slingrade sig fram. Militärpoliser med skjutklara vapen stod utposterade längs vägen.

Vårt första stopp var vid Sahara Inn (stiligt namn) men detta var bara en liten s k turistfälla. Ett kafé med toa, en moské, några raggiga kameler att sitta på för att bli fotograferad och ett par stånd med souvenirer. Det var i alla fall skönt att sträcka på benen och jag köpte en beduinsjal, naturligtvis.

Vidare på vår färd mot Luxor fick vi se exempel på lite av varje av landets natur. Från början var det alltså bara sandöken som snart övergick i stenöken. Mäktigt.
Här och där låg en millitärförläggning eller en klunga små hus.
Efter ett par timmars färd började det grönska, Vägen följde då en kanal som utgick från Nilen. Man gör så för att få förutsättningar för att bevattna och på så sätt kunna odla. Längs kanalerna bor bönderna i små byar. Här odlas sockerrör och olika grönsaker. Man har också byggt en liten järnväg för att hunna transportera sockerrören.
Vi körde även förbi en stad med liv och rörelse och här såg vi äntligen kvinnor så gott som all dock insvepta i sina svarta dräkter. Snyggt tycker jag och praktiskt men det får man väl inte tycka. Nu blev trafiken tätare och tätare och snart var vi framme i Luxor.

Vi åkte direkt till Karnaktemplet. Det var vid middagstid och hett som i…... Templet var helt otroligt. Det är svårt att förstå att det är människohänder som uppfört dessa enorma byggnader för mer än 3000 år sedan och att så mycket finns kvar t ex färger. Vår egyptiske guide, Tarek, var kunnig, intressant och entusiastisk och hade mycket att berätta. Dock var hans engelska inte helt lätt att förstå.

När vi var klara här begav vi oss till Hotell Gaddis och efter lite strul (överbokning) kunde vi ta vårt rum i besittning. Det var dags för lunch men sedan var det s k ö n t att svalka fötterna och sträcka ut sig på sängen en stund.

Snart var vi igång igen för en tur på Nilen. Det var tänkt att vi skulle åka felack, en sorts små segelbåtar som bara tar ett par personer, men vattnet var för lågt, tror jag, för att äntra dessa flytetyg så det fick bli en större motorbåt som kunde ta med hela gruppen. Det var lite joxigt att komma ombord men med lite god vilja och hjälp av villiga egyptiska händer gick det.
Det var vackert på Nilen om man bortsåg från alla stora kryssningsfartyg.
Stränderna kantades av små hus eller hyddor, odlingar och palmer. Man kunde höra fågelsången när båtmotorn och radion, som dunkade arabisk musik, stängdes av. Jag kom att tänka på målningar man sett med Moses i Nilens vass.

Båten satte av oss vid Luxortemplet och här på kajen var det liv och rörelse. Jag tror att kryssningsfartygen höll på att embarkeras. Det kryllade av bärare med väskor överallt. Och alla tiggde dricks.
Luxortemplet besåg vi alltså i skymningen tillsammans med mygg och knott och för min del förtog det lite av tjusningen. Vi var sent ute och Tarek hade mycket att berätta så det blev en fartig visning. Det var underbart vackert med belysta pelare, kolossala statyer och massor av sfinxer och över allt detta månen som lyste från en mörkt sammetsblå himmel.

Åter på hotellet var det dags för middag som, till vår besvikelse, var nästan likadan som "hemma" på Grand fast, i mindre skala. Innan vi kröp i säng tog vi en promenad runt några kvarter. Det var mycket liv och rörelse på gatorna på grund av en muhammedansk högtid.

Nästa morgon gick färden till Västbanken för ett besök i Konungarnas dal innan det blev för varmt.
Här tittade vi på tre öppnade gravar. Helt otroligt vad de visste mycket om teknologi för 3000 år sedan, och att färger mm kunnat bevaras.
Det tråkiga på sådana här ställen är all kommers med krimskrams och souvenirer som förekommer. Man fick ”knö” sej förbi försäljarna och deras falska alabaster mm. Småkillar förföljde en med sina vykort men man orkade inte bry sej. Jag förstår dem eftersom turism är Egyptens största industri och det är många som ska leva på oss. Man kommer att tänka på Jesus när han drev ut månglarna ur templet i Jerusalem.

Härefter gick färden till en liten alabasterfabrik. Det bryts alabaster här som bearbetas både för hand och maskinellt. Här fanns också basalt. Vi fick lära oss att skilja på äkta och falsk vara. Handgjorda alabasterkrukor var otroligt vackra. Jag köpte efter lite prutning en vit alabasterkatt och fick ett halsband i ”present”. Försäljaren följe sedan med ända ut till bussen för att få gengåva, dvs. pengar, för det. Jag såg sedan att nästan alla kvinnorna i bussen hade likadana halsband.

Nästa stopp var Hatshepsuts gravtempel som delvis var under restauration. Det var här som ett antal turister besköts för några sedan. Templet ligger omgivet av berg och bevakas nu av soldater från alla håll.
Hatshepsut var Egyptens enda kvinnliga farao och hon lät bygga detta tempel åt sig själ. Det var en vacker byggnad som också var vackert belägen. Det fanns många oöppnade gravar runtomkring som hon lät bygga för dem som byggt templet.

Efter detta var det dags att vända åter till Luxor. Vi stannade två gånger på återvägen. Först för att titta på Memnonskolosserna, som var över 20 m höga, och sedan på Luxorbron för att säga adjö till Nilen.

Nu var det dags för lunch och denna skulle intas på Mc Donalds och eftersom jag av princip inte äter på dessa matställen fick jag lite samvetsnöd men insåg snart att jag inte hade något val.
Ska man frångå sina principer så varför inte i Luxor.

Det var underbart gott med hamburgare och strips. Visserligen är maten på hotellet jättebra men det kan bli lite tjatigt i längden även om det är gott.
Luxor var som en kokande häxkittel på grund av den pågående muhammedanska festen. Massor av människor picknickade bland smutsen i parken mitt emot restaurangen. På gatorna var det en salig blandning av barn, vuxna, hästar, åsnor, bussar, bilar, hästdroskor mm. Över allt detta en kakafoni av ljud. Detta måste ses och höras för att förstås.

Medan vi väntade på bussen passade jag på att köpa ett par små guldsmycken i en butik. Affärsinnehavaren undrade om vi kom från Skandinavien. Jag trodde att han gick på mitt ljusa hår men han tog det på min accent. Jag trodde inte att jag hade någon begriplig engelska ens och så har man accent!! Det visade sig att han hade en norsk fru eller flickvän, minns inte vilket.

Efter en lång återresa genom öknen kom vi tillbaka till hotellet trötta, belåtna och fyllda av nya intryck.

När det var dags för hemresa konstaterade jag att jag nog måste resa hit någon gång igen. Man kan ju inte ha varit i Egypten utan att ha besökt Kairo och pyramiderna.
Som badsemester var det inte så mycket att ha men det var välfel årstid och otur med vädret men det finns ju hur mycket som helst att se.

Vi tyckte att ankomsten var rörig men incheckningen vi avresan var fullständigt kaotisk . Guiderna får inte lämna bussen, av säkerhetsskäl, tror jag, men de hade nog inte kunnat göra något ändå. Det var så rörigt att man inte kunde göra annat än skratta.
Så småningom kom vi i alla fall iväg hem och som vanligt kan man konstatera att det är underbart att resa och att borta är bra men hemma ändå bäst.