Vårt fadderbarn.

I februari 1993 reste min dotter och jag på semester till Sri Lanka.
Vi hade 2 underbara veckor i den lilla byn Kochikade nära Negombo. Vi gjorde en tredagars rundtur och fick en bra bild av det lilla landet.
Vi besökte t.ex. Yala nationalpark där vi såg många djur, Candy med tempel och botanisk trädgård. Vi fick se ett Elephant Nursery och en kryddodling och naturligtvis teodlingar.
En av övernattningarna gjordes på ett hotell i kolonialstil uppe i bergsstaden Nuwara-Eliya. Under kolonialtiden flydde engelsmännen hit upp från hettan nere vid kusten. De tyckte att klimatet här uppe var mer engelskt dvs. fuktigt och svalt. De byggde staden som ett litet England i miniatyr. Det fanns både golfbana och galoppbana från den tiden.
Det pågick och pågår fortfarande krig mellan tamiler och singaleser. Vi märkte inte så mycket av det mer än att det fanns uniformerade män lite varstans. Just då var kriget inne i ett lugnt skede men det blossar ju upp då och då och under flera år har svenska charterresor till landet inte varit möjligt.
Vi träffade många underbara människor under våra veckor där och sista kvällen bestämde vi att hit skulle vi definitiv komma tillbaka.

Så småningom dök tanken på att ta ett fadderbarn upp och för att förstärka banden till det land som vi blivit så förtjusta i beslöt vi att önska oss ett barn från Sri Lanka. Vi ville dessutom ha en flicka eftersom flickor har svårast att klara sej i ett fattigt land.

På hösten 1994 föddes vår lilla flicka. Mamman var ung och ogift och barnet lämnades till en SOS-barnby och vi fick vårt fadderbarn.

Vi har under åren som gått fått regelbundna rapporter om barnbyn och vårt lilla knyte som nu blivit en duktig och söt liten flicka. Vi tänker ofta på henne och hon tillhör på något sätt vår familj.

Ännu har vi inte haft möjlighet att resa tillbaka till Sri Lanka och besöka barnbyn men det kommer.