Varningssignaler©mb

Att lyssna på sin kopp är A och O för att man ska må bra. Egentligen är det lätt men ack så svårt att göra!? Själv gick jag in i väggen med vidöppna ögon. Jag trodde t.o.m. att jag mådde bra. Jag lyssnade bara på de signaler som passade mej för att jag skulle kunna fortsätta att skruva upp tempot. Jag såg att jag hade arbetskamrater som var på väg att ta slut och vi pratade om det men ingen sa något till mej och det hade säkert inte hjälpt heller och så gick det som det gick.

När jag väl förstod vad som hänt skrev jag ner de förändringar i min kropp och mitt psyke som skett under de senaste åren och det blev en diger lista.

Hjärtklappning och s.k. extraslag har jag haft förut men inte så ofta som nu.

Tryck och ont i bröstet. Det kändes som om jag inte fick luft.

Kortandad dvs. jag tog inga djupa andetag.

Orkade inte gå i trappor.

Orkade inte promenera i normaltakt.

Kunde inte gå och prata samtidigt.

Pratade så fort att luften inte räckte till.

Avbröt folk, hann inte lyssna till slut.

Migrän

Förhöjt blodtryck (fast det märkte jag ju inte själv).

Vaknade på nätterna med blixtrande huvudvärk som jag aldrig känt
tidigare.

Bet ihop tänderna på dagarna och kanske också på nätterna.

Trött på kvällen och hade svårt att stiga upp på morgonen.

Ibland svårt att somna.

Gick och lade mej sent och steg upp tidig när jag var ledig. Ville ju inte förlora någon tid.

Omväxlande trög mage och diarré. Diarré så gott som varje söndags kväll.

Hetsåt på kvällarna. Måste hela tiden ha någonting i munnen.

Värk lite här och var i kroppen.

Kände mej rastlös men upplevde mej inte som stressad. Trummade på bordsskivan.

Måste göra många saker på en gång t.ex. äta, läsa tidning och titta på TV samtidigt.

Blev lätt irriterad.

Orkade inte med mina närmaste.

Kunde inte sitta och bara prata med någon utan måste syssla med något under tiden.

Glömsk

Okoncentrerad

Tappade ord och tråden i ett samtal.

Måste ha många bollar i luften på en gång.

Detta var lite av min symptombild men kroppen skickar olika signaler till oss alla och det gäller att lyssna i tid.

Man blir förvånad när man ser listan och undrar hur man kan bli så förändrad utan att söka läkare i tid. Det är väl så att allt detta kommer under en ganska lång rad av år och att det successivt blir ett normaltillstånd. Man tycker till och med att man trots sin "höga" ålder är riktigt duktig som inte sackar efter ungdomarna i arbetslivet.

Men rätt som det är spricker bubblan och man måste börja leta efter sitt gamla jag. Men det är en annan historia.